Lent menu 3

Tredje böneperioden

Förberedelse Guds närvaro När jag börjar be, under en minut eller två, kommer jag ihåg att Gud ser, lyssnar på mig och älskar mig. Jag ber, "Herre öppna mina läppar, och min mun skall lovsjunga dig

Bön

Jag kan be Gud om en särskild nåd för denna fastetid, när jag strävar att "lämna synden och vara evangeliet trogen". Under en minut kan jag be Gud om denna gåva. Bild Jag kan välja att fokusera på en bild eller något heligt föremål som hjälper mig att be.

Bön

Jag kan läsa igenom hela psalmen långsamt, och göra regelbundna pauser efter några få rader. Några blir hjälpta av att, om det är möjligt, läsa psalmerna högt. Jag kan sedan läsa om den och göra ett uppehåll vid de meningar som berörde mig, och upprepa dem gång på gång. På så sätt låter jag dem sjunka in i mitt hjärta och vederkvicka mig och glädja mig åt orden och bilderna. Sedan kan jag fortsätta tills jag finner en annan mening som jag vill uppehålla mig vid. När jag slutat, kan jag återvända och upprepa denna bönemetod så länge det hjälper mig. Eller också skulle jag kunna tänka på någon som jag bryr mig om, eller några som inte själva kan be, för att de är sjuka eller har andra svårigheter. Jag skulle kunna be psalmen för dem igen. Jag kanske också skulle vilja fortsätta till bakgrunds- och reflektionsavsnitten, och se om de kan vara till en hjälp när jag ber.

Psalm 130

I väntan på gudomligt försonande Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.

Psalm 130

I väntan på gudomligt försonande Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig.

Bakgrund

Psalm 130 skrevs när israeliterna återvände från sin fångenskap i Babylon. De kom tillbaka till en förödd stad och ett tempel i ruiner. Deras drömmar hade krossats, men mitt i deras djupa smärta kommer de ihåg Herrens trofasta kärlek. Psalmen kallas för upphöjelsens psalm och citerades av pilgrimerna på deras väg upp till Jerusalem. I templet lästes den sedan av prästerna, när de gick upp de femton stegen till tempelporten. Det är en bön för brustna hjärtan och nedslagna själar. För de kristna kallas den här psalmen också för De Profundis och den används under tider när döden står för dörren och under svåra olyckor, när vi behöver hålla fast vid det som är väsentligt.

Reflektioner

Författaren undrar inte om Gud skall komma till honom, utan väntar på när Gud skall komma. Har jag denna tro när jag känner mig nedtryckt, eller vill jag be om denna slags tro? Vår Herre kommer inte omedelbart till psalmisten, som måste vänta, vänta och vänta. Hans börda lyfts inte bort med en gång. Lidandet kan komma att bli ett "långvarigt ögonblick", också när vi vet att den skall komma och sluta som gryningen. När har jag befunnit mig på "avgrundens brant"? Hoppas jag ibland kunna köpslå med Gud, för att olika saker och ting skall inträffa när jag vill, eller kan jag acceptera att Gud ger sitt svar i sin tid och på ett sätt som jag inte skulle förvänta mig? Är det lätt för mig att tro att Gud lyssnar på mig? Hur lätt är det för mig att tro att Gud är fullständigt trogen i sin kärlek? Enligt psalmen är att tro på Gud det samma som att lita på honom.

Reflektioner

Kan jag lita på att det finns förlåtelse hos Gud, och att Gud inte lägger märke till mina synder? Att "lägga märke till" synder indikerar på att det rör sig om att bokföra dem i en huvudbok. Fruktar jag att det skildrar hur Gud agerar gentemot mig? Tror jag, att jag måste förtjäna förlåtelse? Psalmisten strävar inte efter att förtjäna Guds förlåtelse, utan att glädja sig åt den. Litar jag på denna psalms löfte? Finns det en mening i psalmen som jag kan repetera gång på gång, som en bön, för att be om denna tillit? Den här psalmen börjar som en enskild persons bön och slutar som bönen för en hel församling. Psalmisten är försäkrad om att Gud vill frälsa Israel från hennes synder. Kan vi be denna psalm för din församlingskyrka, eller för någon annan grupp, så att vi låter Gud rädda oss? Författaren ber, "jag väntar på Herren, jag längtar". Vad hoppas jag för mig själv under denna påsk? Vad hoppas jag för "mer än väktarna efter morgonen"? Kan jag namnge gåvorna, som jag hoppas för mig själv och för de som jag bekymrar mig om?

Återblick på böneperioden

Hur gick det med den här bönen? Vad berörde mig? Vad attraherade mig? Vad fann jag svårt? Var det något som jag skulle vilja återvända till? Fanns det en mening som jag särskilt skulle vilja komma ihåg? Vilka anteckningar skulle jag vilja göra för mig själv och ta upp i slutet av reträtten?
of